Bastille stormar världen med vild turné

Recension: Wild World Tour

Det var nästan tio veckor sedan det brittiska indiepopbandet Bastille släppte sitt andra album “Wild World” efter närmare tre års väntan från trogna fans. Kvartetten har nu gett sig ut på ännu en stor turné, Wild World Tour, och söndagen den 20 november blev det på svensk mark äntligen dags att ge plats åt det efterlängtade bandet.

“It was a slight on my honour, so he deserved it.” Röda strålkastare, pampiga trumpeter följt av 90-talets hiphop sound och ett öronbedövande jubel från publiken. Det är så konserten börjar.

Det stöddiga citatet är hämtat från en italiensk 70-talsfilm och inleder en av bandets nya låtar “Send them off”. Likt mycket av det andra materialet på den nya plattan “Wild World”, har det brittiska syntpop-bandet Bastille lekt med nya instrument och hämtat citat från både filmer, serier och böcker som inspiration till det nya albumet. Det är tydligt att låtskrivaren och sångaren Dan Smiths intresse för sent 1900-tal, speglar låtarna och därmed även storbildsskärmarna under konserten. Det som syns i bakgrunden under de närmare två timmarna av konserten, är framförallt gamla tv-skärmar med nyhetsankare och besynnerliga klipp som ser ut att vara hämtade direkt ur 80-talet. Även loggan till det mystiska företaget World Wild Communications (WWCOMMS) återkommer konstant och visar tydligt hur det har satt sin prägel på den nya skivan och dess udda marknadsföring. Redan när man passerar entrédörrarna, möts man nämligen av två stora bilder på en man sittande framför något som ser ut att vara en studio av det green screen-beklädda rummet att döma. Aningen konstigt är det när han under den långa väntan äter, grimaserar och bossar runt människor i vita WWCOMMS-overaller, men för de inbitna fansen är det trots allt tydligt att detta är startskottet på en kväll fylld av det allra bästa från de omtyckta indiepop-kungarna.

csbitkbxyaadinb

Från den gigantiska O2 arena i London och massiva spelningar runt om i hela världen, bytte bandet i Sverige ned sig till det lilla Annexet – en intim och genuin konsert som påminner om de mindre gigen som spelades i samband med den första skivan “Bad blood”. Detta verkar dock inte spela någon roll för oavsett huruvida bandet spelar på en arena lika stor som Ullevi, eller i en hopträngd, kvav lokal – lyckas de alltid hålla publiken fast med sina svängiga poplåtar såväl som avskalade, deppiga sånger.

På tal om mångfalden är det nog troligen också denna som gör konserten så levande; att den ena sekunden pumpas av kraftfulla toner från bas och gitarr, till att sedan vända riktning när Dan och bandmedlemmen Will levererar låten “Two Evils” med bara en gitarr och Dans röst i ett ensamt strålkastarljus. Under slutklämmen “Pompeii” dras publiken för en sista gång med i den medryckande syntpopen som är så typisk för just Bastille. De flesta låtarna är nämligen så; de kan kännas upplyftande men är i själva verket egentligen otroligt deprimerande och sorgsna, något som har blivit ett slags signum för det brittiska succébandet.

Bastille fortsätter nu sin Wild World tour innan det nästa år bär av till USA för ännu en stor turné med lovande framgångar. Trots det snabbt växande kändisskapet och de många konserterna, är det numera bevisat att bandet fortfarande kan framföra lika känslofyllda och energirika konserter som när de först började för fem år sedan. För om alla vi som hängt med från början bara blundar, känns det nästan som om inget har ändrats alls.

 

Skribent: Emelie Gille

Foto: Gregory Nolan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *