En dag med Allan Hennius

9:10 – 10:02, Första lektionen börjar.
Lektionen i Politisk Idéhistoria tar sin början. Allan Hennius står inför klassen, introducerar oss som ska följa honom under dagen och poserar lite inför kameran. Med ett skratt informerar han oss om att han tagit på sig finskjortan för dagens tillfälle. Han upplyser också eleverna om att de inte kommer att bli fotograferade av oss, men just då kommer en elev in sent och Allan beordrar med tillgjord ondskefull röst att ”fota honom, det är straffet för att komma försent”. Lektionen sätter igång och Allan undervisar sina uppmärksamma elever om olika Gudsbilder. Efter ett tag kläcker han ur sig att han har en hemlig lönndörr i byxan efter att fickan tagit slut, och eleverna skrattar glatt.

Nu är det dags för eleverna att gå upp inför klassen och redovisa vad de lärt sig om Gudsbilderna, något som Allan nöjt kallar för sadism medan han skrockar. När ingen anmäler sig frivillig börjar han smyga runt mellan borden och viska uppmanade åt eleverna. Efter ett tag börjar folk att diskutera det de blivit tillsagda och Allan verkar nöjd med vad de lärt sig. Helt plötsligt byter han plats, och informerar oss om att hans nya grej är att byta plats och röra sig runt i rummet för att ingen ska kunna säga vart han är. Han knäpper med fingrarna i luften dramatiskt. ”Man får inte bli förutsägbar!” säger han allvarligt och reser sig upp för att sedan springa till en stol på andra sidan klassrummet. Han sitter där ett litet tag och fortsätter lära ut, men sedan byter han plats tillbaka till den stol han satt på från första början.

Allan använder LEGO som metafor när han pratar om Medeltiden och deras åsikter.

”På Medeltiden hade man kanske tre olika färger med LEGO. Nu har vi betydligt fler!” säger han och eleverna skrattar lite tillsammans med sin lärare. Lektionen försätter med en Keynote-presentation som först inte vill fungera och Allan får kämpa lite med datorn för att få den att fungera. Medan Allan undervisar tar han upp munken Silas i Da Vinci Koden för att använda hans självplågeri som ett exempel. Han tipsar också om att testa dessa metoder om man vill slippa gymnastiken. Presentationen fortsätter och plötsligt hamnar vi på ämnet kärlek. Efter ett par skämt så säger Allan seriöst: ”Kärlek är alltid fint, tänk på det. Det ska ni lära er.”

Eleverna tittar uppskattande på sin lärare, när keynoten plötsligt byter till en bild på Eva och Adam och stämningen bryts av att Allan formar händerna över munnen som en trumpet och utbrister: ”Ah, nakna människor! Äntligen! Som jag har väntat!”

Det är inte mycket kvar av hans presentation nu, och alla är redo för rast. Vi räknar till att Allan har hunnit byta plats i klassrummet sex gånger innan Allan bryter för en bensträckare.

10:02 – 10:17, Kaffepaus.

10:17 – 11:50, Lektionen återupptas.
När rasten är över ger han eleverna ett häfte att läsa och sedan frågor att svara på. När han är säker på att de gör vad de ska så följer han med oss ut ur klassrummet för en intervju, och vi sätter glatt igång med våra frågor.

Husdjur – En katt som är döpt till Tigerlilja men kallas för ”Katten”.

Familj – ”Ja, ni vet Nicole Kidman. Ni tänker er henne, fast lite snyggare, då snackar vi om min fru.” Allan har en fru som är 49 år. Döttrar är Vera, 19 år och Ellen, 14 år.

Gift – Sedan 1999.

Födelsedag – 30 april 1967.

Hobby – ”Jag har en hobby, den handlar mycket om den mänskliga sexualiteten. Den kan ibland vara gränsöverskridande och vi söker alla vägar till frälsningen. Nej, jag har faktiskt ganska oskyldiga hobbys, det är bara några av dom som involverar gummi.” Historia är Allans stora passion. ”Historia, läsa historia, jobba med historia, det är en hobby.” ”Jag tycker det är kul med gubbar, små platsgubbar, som ofta då är historiska i och för sig.” Harry Potter och fantasy är något Allan och hans familj gillar.

Musik – ”Det är lite spännande det där för jag var väldigt, väldigt specifik som ung. Då lyssnade jag på lite udda musik för min ålder. Jag lyssnade på jazz och klassiskt.” När Allan träffade sin fru började han dock vidga sina vyer lite mer. ”Det jag inte tål, eller det jag har väldigt svårt för är sån här radiopop, sån här som bara låter och fyller rummet med ljud. Och sån här plastig liksom, wailande, r’n’b, som bara är liksom badonka-donk.” Allan börjar stöna högt för att imitera hur musiken låter.
Han påpekar hur musik uppfattas på olika sätt av olika människor. ”Musik är ju väldigt känslomässigt och subjektivt.” ”David Bowie, Rage against the machine, 80-tals Britpop, The Cure t ex, the Smiths. Men jag kan också lyssna på svart soul, Otis Redding. Men det måste vara musik som lever. All musik där det finns en själ. ”Allan tror inte det finns någon själ i den här radiomusiken. ”Livet är för kort för att se på dåliga filmer och lyssna på dålig musik.”

Uppväxt – Växte upp på Gärdet. Gick i gymnasiet på Östra Real. ”Jag var lite katt bland hermelinerna.” Har vuxit upp utan pappa. Två bröder som är 13 respektive 11 år äldre. En mamma från Kroatien. ”Det var lite skillnad, när alla de där svenska barnen, de hade alltid med sig köttbullar och makaroner och små gurkbitar. Och de hade ordentliga träningsoveraller och gummistövlar och sittunderlägg. Och så kommer jag i lågskor och gabardinbyxor och för liten T-shirt. På vintern. Då känner man sig lite udda för det var lite kulturella småskillnader. Jag har en multikulturell bakgrund men jag överdriver det ibland. Jag snackar som gatans barn.” Allan snackar som ”gatans barn” när han säger det.

Skämtar Allan lika mycket hemma som i skolan? – ”Min energi är som på topp här i skolan.” Allan laddar batterierna hemma, han ”bränner sitt bästa humorkrut i skolan”. ”Jag skulle ibland vilja vara lite mer nedtonad.” ”Man går igång på en stämning.” ”I ytterst tycker jag att hela skolsituationen är så skruvad. Det är en absurd situation så jag kan inte annat än triggas av den. Här är massa människor som samlas i ett litet rum. Som sätter sig i rader bara automatiskt, plockar upp sina små pennor och papper. Går från ämne till ämne. Man umgås med människor vars enda gemensamma nämnare är att man är födda inom samma år. Man står och lyssnar på någon som mässar.” På något vis är Allans skämt en ventil för hela situationen. ”Här står jag och håller på, och folk sitter och lyssnar på mig. Vad fan gör de det för?”

Om Allan fick designa sina egna hängslen – ”De snyggaste hängslena är skinheads-hängslen. Starka grundfärger är fina.” Allan har många svarta som han växlar mellan. Men han har också röda som han har på sig vid högtidliga tillfällen. ”Jag har ett par med dödskallar på.” När jag (Sofi) och Angelica får höra detta blir vi lyriska och Allan lovar tillslut att ha de på sig någon dag.

Allan-stilen – Har Allan kört på sen 2001. Innan det var det mest grått och brunt. Allan har andra skjortor men så fort han har på sig dem får han mycket uppskattande kommentarer. ”Då har jag omedelbart gjort precis motsatsen och bestämt mig för att aldrig ha den där skjortan ibland.” Allan fick från S3B väldigt fina Hawaii-skjortor. Till jul har han ett heligt mål, att ha de skjortorna. Jag och Angelica ser glatt fram emot denna dag.

Förebild – ”Jag är så gammal nu, så jag vet inte om jag blivit min egen förebild kanske.” Allan tar upp Janne som sin förebild. ”Han är väldigt seriöst, inte på ett tråkigt sätt, han är seriös på sin inställning till kunskap.”

Om Allan får vara en historisk person – ”Frågan är vad vill man göra med den här personen? Vill man hamna i en situation då man kan åtnjuta en massa fördelar eller vill man vara någon som kan förändra historiens utgång som typ Hitlers adjutant. Då skulle man skjuta Hitler och … [censurerat]. Ni trodde att jag skulle skjuta honom för att vara ond? Nej nej. Det var rent själviskt.” Ett typiskt Allan-svar som man blir lycklig i själen av att få höra.

Allan beskriver sig själv – ”I grunden tror jag att jag är mycket allvarliga än jag tror. Jag utgår ändå att jag uppfattas som ganska sprallig, bullrig. Jag tar plats, vrålar i matsalen, håller på med Tor (F3). Jag tror folk uppfattar mig som mer intensiv än vad jag är.” Men Allan har också en annan sida och det får man inte glömma! Han beskriver sig själv som lite svårmodig och introvert. ”Den sidan kanske också måste få finnas där för att balansera upp. Annars kanske man bara skulle bli som en två dimensionell clown.” Något många inte vet är att Allan inte är så social som man kan tro. Men sanningen är den att Allans ”sociala hunger stillas på skolan”. På det sätt är han lite tillbakadragen. ”Därför kan man undra ibland om en del elever eller kollegor som är så otroliga tysta och stillsamma i skolan. Jag brukar tänka ibland vad fan de har för sig på nätterna. För mig är det ju mer att jag ligger och sover eller läser en bok. Så de riktiga kinkiga typerna, jag tror inte ni ska leta där jag är. Utan leta bland de stillsamma och tysta.” Allan säger också att han känner lite press på sig att ta upp dessa ämnen – så som kinkiga saker – men det tror vi inte på, vi tror bestämt att det är naturligt för honom!

11:50 – 13:15, Lunch.

Allan spenderar lunchen tillsammans med mig själv (Angelica) och Sofi, Erik Thiel i F3, Per Hagdahl, Ingrid Crabo och rektor Jan Liljegren. Det är kycklingvingar till mat idag och Allan njuter för fulla muggar. Han och Per delar ett fat där kycklingbenen växer på hög, och snart börjar även vi andra hjälpa till att bygga berget större och större. Konversationen vid bordet är lätt och trevlig, och Allan avslutar lunchen med ett päron och en kopp kaffe. Här tar vi adjö av varandra så att Allan får lite andrum, och bestämmer att vi sedan möts i klassrummet när nästa lektion börjar.

13:15 – 14:30, Andra lektionen börjar.

Nu är det dags för dagens andra lektion, Historia A med Allans egen mentorsklass för terminen. Vi förstår snart att det enda som kommer att ske på denna lektion är att eleverna ska se en film, första delen av Arn – Tempelriddaren. Vi stannar inte kvar hela lektionen, som egentligen slutar 16:05, då vi anser att inget nytt spännande kommer att hända. Allan pausar filmen lite då och då för att kommentera på en historisk betydelse eller fråga eleverna något som de redan har lärt sig. Vi ler glatt och nöjt när vi vinkar adjö av Allan och ger oss av hemåt medan vi diskuterar hur fantastisk vi tycker att den mannen är.

ANDRA ROLIGA ALLAN-CITAT UNDER DAGENS LOPP

”Mental masturbation.”
”Och varför vill inte min Mac leka?”
”Det gamla hederliga, funkar alltid som jag säger till min fru (hehe).”
”Det kallas demokrati, scheisse-stövel!”

SNABBFRÅGOR

Tv – Film
Kaffe – Te
Katt – Hund
Bärs – Vin
Whiskey – Likör
Natur – Stad
Bowling – Disco
Röda hängslen – Svarta hängslen
Sommar – Vinter
Vitt – Svart
Harry Potter – Sagan om Ringen
Roslagsbanan – Bil

/Av Angelica Ericson och Sofi Grenbäck

1 comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *