Everyday they’re hustlin: Studentföretagen som gör pengar på studenterna.

 

Jenny och Sara under student 2012

Nu är det inte alls långt kvar tills startskottet går av, då treorna med snabba kliv beger sig ner för trappstegen och ut i världen. Studenten ska som sedvanligt rivas av i kalas och tung bas ,buteljer ska tömmas och klasskamrater hyllas. Som jord i regn, suger treorna till sig flertalet studentföretag. Alla med bättre erbjudanden än de andra. De kan verka trevliga, tillmötesgående och inte ha någon högre önskan än att just ditt studentfirande ska bli det allra bästa. Men sanningen är att treor är som små fiskar ute på djupt hav. Ser man inte skillnaden på vän och fiende, så kan mycket gå fel.

Denna problematik kom upp till ytan på riktigt i och med Åsa Avdic, närmare titt på studentföretagen i SVTs programserie Plus.

Där framförde hon framförallt  studentföretagens strategi att hetsa studententer till tidiga kontraktskrivningar, vilket om man har otur, kan sluta i elände och misär för hela klassen.

I programmet var tyvärr vår skola representerad i denna studenthärva, i form av det här årets avgångsklass M3B. Tegveteranen från M3B, Jenny Stjernström, hade detta att säga, angående hennes upplevelse av denna härva och hur problematiken utvecklades.

Jenny börjar… “Det som hände var att de inte förtydligade vad vi egentligen betalade, vi trodde att vi betalade depostitionsavgiften när vi egentligen betalade för lokalhyran, vilket vi trodde eftersom alla andra klasser hade den avgiften och ingen lokalhyra.”

Jenny tycker att företaget skulle varit bättre på att få ut och förklara sin information. Företaget borde även ha givit ut all information skriftligt och inte bara muntligt.

Men Jenny kan även tycka att situationen hanterades dåligt från båda parter.
“Vi tillvalde ett språkrör för klassen, för att förhoppningsvis förenkla kommunikationen mellan företaget och klassen tänkte vi, men det blev det motsatta.”

Språkröret blev väldigt vag i sin roll som medlande länk, gentemot både företaget och klassen. Denna problematik som startade i ett tidigt skede, blev snabbt en neråtgående spiral för klassen och lämnade dem till slut med skulder upp till öronen.

Ett företag som valdes i startskedet för deras lockande specialerbjudande.
“Vi fick erbjudandet att om vi förutom lokal även bokade flak med dem så skulle vi få en rabatt på 3000 kr. Det var i och med detta erbjudande som det främsta missförståndet grodde.”

Vad som inte framgick i erbjudandet var att klassen hade två veckor på sig att ta ett beslut, för att rabatten skulle gälla. Något som både klassens språkrör och företaget var vaga i att förklara.
“Så där förlorade vi tretusen kr pågrund av bristfällig kommunikation”

Till treorna lämnar hon rådet att fixa allting själva istället.
”Boka en lokal, fixa någon som kan sköta baren, en som har koll på vad som händer och en som har koll på vilka som kommer in och så kan man ju sälja egna biljetter.”

Men för de är som envisa och lata och verkligen måste boka ett företag som fixar allt åt dem, rekommenderar hon att välja ut en rutinerad och ansvarsfull person som språkrör. Gärna någon som har skinn på näsan och som inte är rädd för att fråga saker när det är otydligt och även att se till så att ALLA i klassen läst igenom kontraktet och verkligen förstår vad det innebär.

Se även till att sälja biljetterna i god tid! Minst hälften innan vårterminen börjar är en fördel, avslutar Jenny.

Men hur tänker våra nuvarande treor efter att ha sett Plus reportage?

“Att inte vara lika dumma som dem!” säger David, John och Felix från S3B när tillfrågade. Ärligt talat så är vi inte särskilt motiverade eller engagerade tillägger David Lindbergsson. “Vi hoppas helt enkelt på det bästa och förhoppningsvis går allt bra.”

Andra var mer motiverade. Jag tänker att det är viktigt att vara kritisk mot säljarna som vill att man ska bestämma sig direkt, säger Oliver Zoltan M3C. “Man ska ta sig tiden att kolla med så många olika företag som möjligt, det finns gott om tid att hitta det rätta stället för just sin klass.”

Detta är en problematik som även berör skolan i helhet och inte bara enskilda klasser. En problematik som skolledning noga ser över. Jan Liljegren börjar…

“Skolan är en politisk, religiös och kommersiell frizon. Självklart tas element av detta in i rätt sammanhang.” Men skolan vill inte släppa in vem somhelst. “Jag vill inte säga, att de inte får  komma in i skolan och informera om det här. Men jag vill gärna veta varför ni vill bjuda in de här företagen. Har ni fått höra positiva saker om företaget från andra/föredetta elever? Är de billigast? Eller gör ni det bara för att företagen säger att det är bråttom?”

Treorna är myndiga, och har därmed rätt att skriva kontrakt och ingå avtal, men är samtidigt elever.
“Så jag tycker det är viktigt att fortsätta hålla balansgången. Elever vill själv styra sin student så självklart ska de ha den möjligheten.”

Det som irriterar Jan linjegren främst efter att ha sett plus reportage, är att företagen drar nytta av arton åringars oerfarenhet. “Företagen vet detta och utnyttjar det. De hetsar med att det är bråttom och att man måste ta ett beslut nu, vilket är lögn och enbart ett fult försäljningsknep.”

Jan Liljegren stämde möte med studentkomiten i våras, där han bemärkte vikten av att finna företag med individuella avtal snarare än kollektiva. Studentkomiten lyckades med detta och hittade ett företag som säljer studentmössor med valfrihet. Valfrihet i kostnad och framförallt inget kollektivt bindande. “Alla vill kanske inte binda sig till samma företag, alla vill kanske inte betala samma pris, vissa vill ha en enklare mössa, andra vill pimpa upp sin, tycker det är väldigt viktigt att sådant hamnar på en individuell nivå.”

“Men trots detta så ligger problematiken främst i flaken och studentfesterna.”
Jans råd är dock att man som klass ska försöka sig på att göra det själv. “ Det krävs mer jobb och hela klassens engagemang, men jag tror att det kan bli mycket bättre.”

Men om man väljer att lägga det i händerna på ett företag så trycker han extra på att man inte ska ha bråttom, man ska tid att snacka ihop sig i klassen, inte bli passiva eller godtrogna och framförallt  att inte nöja sig med muntliga avtal och information utan allt ska vara skriftligt.”Kunden har makten och detta är något treor måste lära sig att utnyttja.”

Dagens treor lever med farhågan att man kanske blir blåst på ens studentfirande, men motivationen inför att vända trenden är lika slående låg som hög. Som lamm i väntan på slakt, blir man satt i en lugnande trans av studentföretagen, “det här fixar vi, skriv bara under här” säger de med god min. Ibland är leendet genuint, ibland inte. Vissa är oseriösa, vissa vill er väl.
Därav vikten av att läsa igenom kontrakt, att förstå avtalet ordentligt innan man hoppar ombord. Läs hellre igenom en gång för mycket än en gång för lite. Våga ifrågasätta! Inga frågor är dumma!

Känner sig klassen osäker, ta kontakt med någon vuxen som kan ta en titt på kontraktet eller avtalet. En 18 åring som antagligen aldrig har sett ett kontrakt i sitt liv kan inte med säkerhet hitta de kryphål som kan finnas undangömda emellan raderna. Att rekommendera är även att kolla in sidorna allmänna reklamationsnämndens hemsida, som hjälper konsumenter i tvister med företag, och sidan Råd&Rön, där företag som struntar i att följa,“Allmänna reklamationsnämndens beslut om hur tvister med kunder bör lösas” listas i den svarta listan.

Så simma lugnt eller sjunk.

 

Skribent: Jonathan Petersen

Bild: Privat foto & Wikimedia 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *