Lila kläder, GTA på sterioder och ett annorlunda baseballträ – Saint’s Row: The Third

Alla goda ting är tre, brukar man ju säga. Gudfadern är tre, Toy Story är tre, Sagan Om Ringen är tre. Star Wars är dock mer än tre filmer… Och nu har även GTA-plagiatet Saint’s Row fått sin tredje del. Dödsseriös GTA utmanare eller helt urflippat råröj?

Det fanns en gång i tiden ett spel som i skymundan från jätten Grand Theft Auto, försökte överleva på sitt eget koncept. De må ha varit en karbonkopia men roligt var det och skulle några år senare vara en helt egen typ av spel. Spelet hette Saint’s Row. Ettan kretsade kring en underhuggare som nyligen klivit in i gangsterlivet och nu arbetade sig uppåt i en smått fånig gänghierarki. Att klättra högst upp var målet. Så även i tvåan, där man nu hade insett att överdriven urflippning var ens grej snarare än seriösa storys, var målet att ta över allt. Hela staden skulle präglas av det lila signumet signerat Third Street Saints.

Nog pratat om de två första spelen, vi är här för att snacka trean. I trean har Volition (utvecklarna) helt dumpat försöken att vara seriösa (som framför allt det första spelet anspelade på) och istället satsat enbart på ren j**la crazyness. Så släng på er en lila skjorta med matchande kavaj, packa ner det dildoformade baseballträt (Yes, ni hörde rätt) och kapa första bästa bil – Vi ska leva rövare i Steelport!

Spelet börjar med att spelaren som numer figurerar ledare för gänget, ska introducera en ny medlem och lära denne hur man lever och andas som ett helgon. Inträdesprovet är ett bankrån där planen är att man ska knacka på och ta med hela bankvalvet under en helikopter. Redan i början märks det att spelet verkligen inte tar sig självt på allvar. Precis då man hoppat in och börjat vifta med puffrorna springer ett galet fan fram och vill ha sin tidning signerad varpå den nya medlemmen frikostigt signerar den. Ex antal misstag senare placeras sprängdegen på dörren till kassavalvet (knock, knock) och gänget tar skydd bakom ett skrivbord. Tick tick tick… KA-BOOMMM!!

Innan man vet ordet av har halva insatsstyrkan smitit in på festen utan biljett och man själv balanserar på en cirka två meter bred metallbox tjugo meter upp i luften – med skotten vinande kring öronen. Jag fick flera gånger hjärtklappning då huvudkaraktären slänger sig från sida till sida för att knäppa snut efter snut. Men från ingenstans kommer en sönderskjuten helikopter och med ens hänger man på en kant och klättrar för sitt liv. När man äntligen rullar in i säkerhet och gör misstaget att ta ett andetag – står klunga av poliser runt om en. ”Well…, Shit.”

Sekunden senare sitter du och dina homies på ett plan och får världens lektion av ledaren för syndikatet ”Syndicate” om vem som bestämmer i staden Steelport. Men ni har inga planer på att sitta ner och diskutera saken utan tackar istället för kaffet och sätter planet på kollisionskurs. Planets bakre del slits av och helt plötsligt förvandlas det till en dammsugare modell extra large. Du sugs ut och faller ner över Steelport. När du kommer ner är du så gott som strandad – inga pengar, ingen bil och framför allt – inget inflytande. Så det blir ingen semester inte. Du måste redan sekunden efter hitta ett safehouse och sen börja måla Steelport lila. Precis som tidigare.

Så, vad är nytt i Steelport? För det första så är den till skillnad från Stilwater lite läbbigare att spatsera runt i. Både snuten och gängen är mycket mer nitiska än i föregångarna. Förr kunde du stå och ”övertyga” en fotgängare att betala dig utan att dra på dig alldeles för mycket uppmärksamhet. Men nu…, nu gäller det att alltid ha ett extra finger på avtryckaren. För polisen finns i mycket större omfattning än tidigare vilket man både kan se till din för- eller nackdel. Sen har vi gängen, som spelar en central roll i detta överdrivna äventyr. Dessa är också tre till antalet och pysslar med olika saker när de inte försöker krossa dig och dina kompisar. Det första som går under namnet Moarning Star, liknar valfria spanska snubbar i röd kostym och är extremt snabba att kalla in helikoptrar med krypskyttar efter dig. Till en början är de rätt irriterande, kan jag säga direkt.

Gäng nummer två, som jag personligen har haft mest problem med, kallar sig själva Deckers och är i korta ord brittiska datornördar med tighta blåställ. Du ser dem på långt håll och var beredd på en rejäl fight, speciellt om de i sina blåa bilar har med sig sina ”specialister”. Dessa rullskridskobundna donnor är snabbare än det flesta rörliga saker i spelet och de använder en form av Gravity Hammer, inte helt olik den i Halo. För er som inte är särskilt insatta i vad den innebär kan jag säga så här. Tänk er en vanlig hammare men istället för att slå ner en spik slungas du vid träff upp i luften med minst ett ordentligt skrapsår som följd. Men tro inte att du är säker bara för att du står några meter ifrån. O nej, hammaren tar med sig allt inom en ganska stor radie. Och att få tag på dessa hellrazors är lättare sagt än gjort. Speciellt eftersom de använder toppmodern högteknologisk teknologi vilken kan även den mest utrustade elitsoldat att flyga som en fjäder.

Tredje och sista fienden du kommer att få tampas med är ett pack spanska ”Luchadores” som klädda i gröna gummikläder(?) nosar nosar dig i hälarna. De använder kulsprutor och granatkastande rör. Dessa är tillskillnad från Deckers hammare lite mindre farliga, men låt dig inte luras! Så fort du vänder ryggen till kan en av svärmarna granater skicka dig på en enkel resa till himmelriket. Men eftersom de är långsammare och tar en stund innan de exploderar är de också enklare att springa ifrån. Se bara till att du springer bort från dem och inte längst med, eftersom de exploderar i en snabb följd. De här brottande spanskarnas bilar syns också på väldigt långt håll, eftersom illgrön och svart sticker ut ur mängden.

Sen har vi spelets scen. Staden Steelport har tagit över efter Stilwater och förändringarna är många. Numer så tar du inte bara ”över” ett område efter ett avklarat uppdrag utan du måste successivt köpa upp verksamheterna i områdena. När du äger dem alla så har du bara kommit halvvägs. För runt om i Steelport finns också seriens sedvanliga aktiviteter. Dessa aktiviteter är minispel som går ut på att du antingen ska frita några kompisar som fångats av ett rivaliserat gäng, orsaka så mycket skada som möjligt på så kort tid som möjligt eller bara försöka krossa vartenda ben i kroppen för att försäkringsbolaget ska hala upp plånboken. Detta var exempel på ”Trafficking”, ”Mayham” och ”Insurance Fraud”. Tre av många aktiviteter som finns med i spelet. Min personliga favorit är nog ”Tank Mayham” som fungerar på samma sätt som vanliga ”Mayham”, enda skillnaden är att man istället för med ett vapen använder en tank för att bokstavligt talat dundra fram. Try to stop me…!

Nu när du har köpt upp gängets verksamheter så kan du inte luta dig tillbaka och se när pengarna rullar in. Visserligen rullar pengarna in och du sätter in de på ditt konto med en knapptryckning, men de du köpte av kommer inte att nöja sig med att bara ge över nyckeln utan också försöka göra allt för att ta den tillbaka. De kommer antingen knacka på en solig dag och när du öppnar ösa på med allt de har, eller bara mötas någonstans för att diskutera saken. Om du då har vägarna förbi så kan du krascha partyt ordentligt och därmed rensa bort medlemmarna. När tillräckligt många fester är sabbade kan du stryka dem permanent från gästlistan. Efter ett tag har du gjort dig av med klumpar av medlemmar och innehar ägarbeviset till alla affärer – först då kan du hissa den lila Saints-flaggan i området. Målet är att du tillslut, som jag sa, ska täcka hela Steelport av en enorm flagga. En flagga som jag inte riktigt brett ut helt än, och då har jag ägt spelet i fyra månader. Detta bidrar ju till att det tar ett tag innan du är klar med spelet och det ger längre hållbarhet.

Spelet innehåller som sagt en hel del fighting och Saint’s Row-serien har ju inte direkt gjort sig känd för att skina med vare sig grepp eller sparkar. Innan har vi bara kunnat slå antingen exakt så hårt, eller SÅ hårt. Du kan dock fortfarande puckla på din fiende (eller oskyldiga fotgängare) genom att bara slå och slå, men det finns också ett nytt lite mer avancerat system för närstrid. Ställ dig nära en fiende och ryck på L1 (Playstation 3) så går kameran in i närbild och det roliga börjar. Alla som är bekanta med Quick Time-event kommer känna igen sig, för det finns ett ”grepp” som går ut på att du med R1 sparkar stackaren på smalbenet och sen med både R och L1 bankar medvetandet ur honom med nävarna. En annan är att du med hjälp av styrspaken rullar honom över din rygg för att sedan avsluta med en förödande kick i bakhuvudet. Allt tonsatt av överdrivna ”smack”, ”plafs” och ”boom”. Här har vi humorn och det överdrivna igen. Bara en liten del av spelets generella ”over the top” stuk.

Geek Units tjänstefordon.

Grafiken och ljudet känns genomarbetat, framför allt ljudet som är väldigt bra synkat med vad som händer. Skjuter du kommer skottljudet direkt. Kraschar du med din bil hörs plåtknycklandet direkt. Som det ska vara med andra ord. Något som jag dock är lite kluven över men samtidigt förstår är valet av grafik. Man har valt att prioritera ”tecknad” grafik framför fotorealistisk. Något som jag förstår, med tanke på att spelet som sådant är så fånigt som det är så skulle en fotorealistisk grafik kännas malplacerad. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det skulle vara roligt med lite mer polygoner.

För att knyta ihop den här recensionen, storyn i spelet är långt ifrån så seriös som säg GTA IV eller Mafia II. Till och med valfri story i Sims skulle vara mer seriös. Men det är inget minus för i dessa tider där manusförfattarna försöker bräcka varandra med manus där det ena har högre Hollywood-nivå än det andra, så känns det skönt att det finns sådana som inte tar sig själva ett dugg seriöst vilket blir som ett skönt avbrott från alla ”filmiska” historier.

Om du var en ut av dem som hellre bara körde runt och orsakade allmänn oreda i GTA-spelen, och inte direkt bryr dig om lite grafikbuggar eller en seriös story – så är det här spelet för dig. En stark rekomendation. Se så – Spring och köp!

9/10

3 Pros:
Massor att göra
Oseriöst awesome
Avancerat och innovativt fightingsystem

3 Cons:
Vissa grafikbuggar
Inget direkt omspelningsvärde
Nitiska poliser

1 comment

  1. I see you don’t monetize your website, don’t waste your traffic,
    you can earn extra bucks every month. You can use the best adsense alternative for any type of website (they approve all websites),
    for more info simply search in gooogle: boorfe’s tips monetize your website

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *