Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen

Den här perioden i våra liv är drömmarnas period, alla drömmer. Det kan handla om att rädda världen, att bli superrik, att få resa hur mycket man vill, ja man kan drömma om precis allting! Astrid Eckerbom, som gick på TEG, läste en blogg som en annan elev från skolan skrev. Bloggen handlade om livet på Svenska skolan i Kenya och det var där Astrids drömmar började. Kombinationen av att hon hade tröttnat på vardagsrutinerna och att hon längtade efter något nytt gjorde att hon vågade söka. När hon väntade på beskedet blev drömmen bara starkare. När klartecknet att hon hade en plats kom var det ingen tvekan om att hon skulle tacka ja och ta chansen. Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen

I skrivande stund har Astrid varit i Kenya i 46 dagar men det är långt kvar, den 30 Maj tar hon studenten och några dagar senare kommer hon hem till sitt andra hem, Sverige.

astridmedbarn

Beslutet om att söka var ganska svårt fram tills att hon bestämde sig, det förändrar ju hela livet. Att lämna allt och alla man känner gör man ju inte bara sådär. När hon hade bestämt sig blev hon så målinriktad att allt fokus låg på Kenya.

“Det är svårt att säga vad som var svårast att lämna, man vet ju inte vad man kommer att sakna innan man har varit borta från det ett tag. Mest är det vardagssaker hon saknar, som att gå till kylskåpet och göra något att äta när man vill.” I Kenya bor Astrid på ett internat och då kan det vara lite svårt att få ha sin mat för sig själv i kylskåpet… Dofter är något som är underskattat tillägger hon och personer såklart. På ett sätt är det ganska skönt att lämna allt och alla för ett tag har hon insett nu på sistonde, att lämna sitt liv är det bästa sättet att få perspektiv på det. Nu märks det vilka personer som betyder något, de är de personer som hon verkligen saknar. Det märks också vad hon värderar mest i sitt liv, hon hade inte riktigt märkt det innan hon reste. Pausen från vardagen har gjort det lätt att kunna uppskatta det fina i livet. “Kafferasterna på TEG saknar jag också, kommer Astrid på. Man börjar sakna alla småsaker bara för att de slutar existera, förmodligen kommer det vara likadant i Sverige, när alla vardagsgrejer i Kenya inte längre är vardagsgrejer längre.”

Såhär är en vanlig dag för Astrid

07.40: Klockan ringer
08.00: Påklädd och nere i matsalen för att äta frukost med alla zombisar till nyvakna internatkompisar
08.30: Första lektionen börjar, lektioner till och från fram till lunch
12.10: Lunch
12.50: Antingen lektion eller håltimma (=häng vid poolen/powernap/plugg)
16.20: Antingen fritidsaktivitet (fotboll/dans/jympa/volleyboll/matlagning/tennis/löpning) eller en tur till Toi market eller Junction om man inte har plugg.
17.45: Middag
19.00: Läxis börjar, alla tysta på sitt rum eller på mattestugan fram till kvällsfikat
21.00: Kvällsfika, dagens höjdpunkt enligt många. Pyjamasbyxor på och kö till toastjärnet vare sig du gillade toast eller inte innan du kom till Kenya.
22.00: ”Tystnad sänker sig över internatet” = det ska egentligen vara tyst, sker ibland.
23.00: Alla i sina egna rum och helst sovande, den sovande delen sker väldigt sällan – iallfall inne på Astrids rum, det är då det är dags för skype/blogg/tv-serier.

Foto: Astrid Eckerbom

Foto: Astrid Eckerbom

När det är svomorgon, håltimme eller efter skolan brukar det alltid finnas mysiga saker att göra. Fördelen med att bo på skolan är att man faktiskt, på en 20 minuters rast, kan gå och sova eller sola vid poolen om det är bra väder. På fritiden kan man ju göra hur mycket som helst: titta på film i sällskapsrummen, gå till Junction (ett köpcentrum) och dricka kaffe och kolla in Masaimarkanden. För att inte förlora all kondition finns det massa aktviviteter bland annat friskis, akrobatik, afrikansk dans, fotboll och tennis.

På helgerna är det oftast riktigt afrikanska grejer som händer. De åker på safari, besöker barnhem eller skolor, åker till giraffcenter, äter mysiga middagar på mysiga restauranger, går i Kenyas skogar, går på Toi som är en second hand marknad, ja massa utflykter helt enkelt. Det bästa är absolut helgerna och något som är ännu bättre är att det känns som att de kommer hela tiden. På bara 46 dagar har så mycket hänt och det finns så mycket kvar. Nu står bland annat dykarcert, paradiskusten och att bestiga Mount Kenya på listan.

Foto: Astrid Eckerbom

Foto: Astrid Eckerbom

Genom att bo på internatet har Astrid blivit väldigt självständig och hon lär sig helatiden att respektera människor. När man lever så nära inpå varandra är man aldrig ensam. Man måste ta ansvar över all sin tvätt, städning, sitt plugg och sen får man ju inte störa andra när de pluggar eller sover såklart. Man lär sig verkligen att visa hänsyn, något som Atrid är säker på att hon kommer ha nytta av i framtiden när man träffar nya människor. Något annat hon har lärt sig är att man inte ska ta allting för givet. I Sverige lyfter vi bara på kranen och så kommer det vatten, i Kenya är det inte alltid så. I Sverige så trycker vi på lampknappen och så lyser det, i Kenya är det inte alltid så. I Sverige slänger vi mycket mat, så är det verkligen inte i Kenya. Man ser vilken lyx vi svenskar lever i.

Kulturkompetens är ett intressant ord de har fått lära sig. Det är kompetensen att ta till sig och acceptera andra kulturer. Kenya och Sverige är jätteolika. Mentaliteten, värderingarna, sättet att leva, ja allt! Det har fått Astrid att granska den svenska kulturen, i Kenya är det okej med månggifte men inte okej att skilja sig, i Sverige är det tvärt om. Hon menar att från första anblick ser kulturen helt upp- och nervänd ut men när man granskar den och gräver lite inser man att det kanske är vår kultur som är just upp- och nervänd. I Kenya är familjen det viktigaste man har och att skilja sig förstör därför den trygghet som alltid borde finnas. Har man två fruar i Kenya så tar man verkligen hand om dem, för familjen kommer alltid först.

När jag frågar Astrid om hon tycker att andra borde söka blir svaret enkelt: Sök. Det kommer vara det bästa beslut du tagit i ditt liv, oavsett vilka människor du träffar och vilka hinder du stöter på! Jag trivs fantastiskt i mitt nya hemland. Och om någon funderar lite smått på att åka, så gör det! Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen.

Här kan ni följa Astrid http://mwaka.blogg.se/

Skribent: Sara Nycander

Foto: Astrid Eckerbom och Hedda Thomson Ek

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *