Mannen som pojken ska vara

Långfredagen 2006 kommer alltid vara kvar i mitt minne. Det är dagen då min fars kusin med familj omkom i en bilolycka, med undantag för yngsta dottern som överlevde. Det var en hemsk och sorglig dag men det är sådant som händer. Det jag idag reagerar på är minnet av tårarna, eller snarare bristen på tårarna. Jag minns att jag och min mor grät medan min far tröstade oss. Jag hade inte sett min far gråta innan den dagen, jag såg inte min far gråta den dagen och jag har inte sett min far gråta sen den dagen.

Mannen. Stark, stolt och torra kinder. Det höjs många röster, med all rätt, om till exempel kvinnans ”roll” att vara ett offer och behöva bli räddad av den starka mannen. Men mannen får också en “roll”. Pojkar växer upp och lär sig hur de ska agera för att ha rätten att kalla sig män. Det är inte rätt att alltid förvänta sig att en man ska vara stark och stolt.

Överallt finns dessa riktlinjer för hur du ska vara när du växer upp till en man, allt från fadern som aldrig gråter, till fotbollstränaren som säger åt en att sluta vara en mes när man har ont och den där hjälten på TV som räddar dagen och är en stark man.

Att gå igenom tonåren är för många en jobbig period. Det spelar ingen roll om du är pojke eller flicka. Tonåren är ett känslomässigt helvete för de flesta. Att då bli matad med en mansroll som är känslokall, stark och stabil hjälper inte. Att vilja ligga och gråta på grund av alla dessa känslor och hormoner men få reda på att det inte är rätt, så gör inte en man och det är en man som en pojke ska växa upp till.

Erik Lindman-Mata skriver i Vi Måste Våga Förändra Den Destruktiva Mansrollen på  Poltikerbloggen.tv4.se om de tydliga skillnaderna i kvinnor och mäns livsstil: ”Studier visar till exempel att män i högre grad har större klimatpåverkan än kvinnor, genom att de konsumerar mer, äter mer kött och åker mer bil.” Ännu fler riktlinjer i hur en man ska vara, äta mycket kött och vara intresserad av bilar. För en vegan som inte vet skillnaden på en Volvo v40 och Volvo v70 är inte en man.

För några hundra år sedan var synen på mannen annorlunda. Romantikens stora litterära hjältar är känslofulla och kärlekskranka men de plågade genierna har ersatts av alfahanen, han som ska vara tuff och gilla slagsmål. Han får gärna vara våldsam och hänsynslös, slå sig själv på bröstet och ta sin plats.

Det formas ideal för hur en man ska vara och detta påverkar starkt pojkar som växer upp för att bli just män. Rollen som man blir påtvingad och den blyga pojken längst bak i klassrummet får lära sig att han gör fel som gråter. Detta skapar bara förvirring hos en pojke i tonåren som är fylld med känslor. Den blyga pojken behöver höra att det är okej att gråta, han får vara kärlekskrank, han får dansa istället för att spela fotboll och han får till och med tycka om andra pojkar.

 

1 comment

  1. Starkt inlägg som påverkade mig mycket att läsa! Jag tycker att det är bra att ta upp att mansidealen är svåra att nå också. Som pojkmamma kan jag ibland tycka att det pratas mycket om hur svårt det är för tjejer men jag tror att idealen är svåra för människor helt enkelt. Världen är egentligen en bra plats men rädslan för känslor kommer i vägen ibland. Du tar täten, Jesper!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *