Med rätt att döda?

En essä av Sara Antonsson (S3a)

Vi väljer inte hur vi föds. Vi väljer inte heller eller omständigheterna kring vår uppfostran eller vilka föräldrar vi kommer ha. Trots de beslut vi inte kan bestämma över kan vi själva påverka hur vi lever våra liv, vad som är viktigt för oss samt vad vi vill och vägrar göra. Vi tar beslut och väljer hur vi vill att vårt liv ska formas vilket tillslut bildar vårt egna öde. Detta anses som en nödvändigt rättighet för oss människor: rätten till frihet. Huruvida människor har rätt att bestämma över sin egen död är dock inte lika självklar utan istället en kontroversiell fråga som diskuteras mycket inom politiken. Att engagemanget kring ämnet som involverar ens egen död är stort kan bero på att det enda vi med säkerhet vet är att vårt liv en dag kommer ta slut. Men frågan är varför det då inte borde vara en fundamental mänsklig rättighet att kunna välja hur eller när vi ska avsluta våra liv om vi lider av en obotlig sjukdom?

Eutanasi är ett annat ord för dödshjälp och är ett medicinsk sätt att medverka till en patients död på patientens egna eller anhörigas begäran. Förutom att detta kontroversiella ämne har debatterats mycket i samband med politik är detta även ett vanligt tema i litteratur och därför krävs en återblick i litteraturens historia. I boken Vår död, skriven av Ulla Qvarnström (1993), förklarar författaren att eutanasi var lagligt redan under ena v våra tidigaste epoker: antiken. Det var tillåtet att hjälpa någon att dö och även att ta sitt eget liv. Dock var det inte alla läkare som fick hjälpa sina patienter med dödshjälp, utan det var endast de läkare som svurit Hippokrates läkared. Senare när kristendomen spreds och fick alltmer anhängare ändrades istället sättet att se på döden och dödshjälp.

Kristendomens heliga skrift Bibeln är den mest lästa boken i hela världen och även här diskuteras frågan gällande eutanasi. Enligt Andra Mosebok, (20:13), har den kristna tron inga invändningar när det gäller passiv dödshjälp vilket betyder att man avstår från att använda medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv. Detta är även lagligt i Sverige och används till exempel när människor befinner sig i koma eller när patienten beslutar att avstå från behandling av en dödlig sjukdom. Däremot är den aktiva dödshjälpen inte accepterad inom den kristna tron eftersom att man då ingriper på en medicinsk väg och tar en annans människas liv vilket strider helt mot Guds ord. Gud är livets källa och att avsiktligt förkorta eller döda en annan människa är fel eftersom att kroppen själv ska avgöra när döden ska komma och avsluta lidandet på naturlig väg.

Sveriges lagar och rättväsende bygger mycket på Bibeln och kristna värderingar eftersom att landet länge har varit ett kristet. Enligt Sveriges rikes lag, (3 kapitel 7 § brottsbalken), är det förbjudet sedan 1997 att erbjuda dödshjälp därför att eutanasi innebär mord på en annan mänsklig individ då att en läkares uppgift är att rädda liv. Använder vi detta tankesätt och applicerar det på rätten att ta sitt eget liv borde detta innebära att självmord och hjälp till självmord ska likställas med mord. Den svenska lagstiftningen godtar dock både självmord och medhjälp till självmord eftersom att vi har moralisk äganderätt till oss själva som innebär att vi får göra vad vi vill med vårt liv. Eutanasi kan därför beskrivas som en form av självmord i vissa situationer vilket innebär rent moraliskt att eutanasi också borde vara legaliserat.

Den nederländska ledningen stiftade en ny lag år 2002 som gjorde att Nederländerna var det första landet i världen att legalisera dödshjälp. Enligt the Termination of Life on Request and Assisted Suicide Act, (2002 artikel 293 och 294), skriven av den nederländska riksdagen har läkare fått legitimerad rätt att med hjälp av medicinska medel avsluta sina patienters liv. Kraven för dödshjälp är att patienten ska vara över 16 år och frivilligt gå med på behandlingen efter en noga samt välformulerad begäran. Klienten behöver inte heller nödvändigtvis lida av en dödlig sjukdom eller vara döende så länge som läkaren är övertygad om att patientens begäran är helt frivillig samt att lidandet för patienten inte kommer att förbättras. Detta innebär att patienten som ansöker om dödshjälp inte ska ha några chanser till att överleva och att döden kommer ske med eller utan behandling. Det är en lång process att ansöka om dödshjälp eftersom att den ansökande måste konsultera flera läkare och utvärdera sjukdomen för att säkerhetsställa att patienten är en kandidat för eutanasi. Följs inte dessa krav och kriterier är dödshjälpen olaglig och får därmed inte genomföras.

I romanen Doktor Glas, skriven av Hjalmar Söderberg (1905 s.66), beskriver författaren halvägs in i handlingen temat eutanasi som en mänsklig rättighet eftersom att det handlar om den enskilda individens död och ingen annans. Varje människa borde alltså äga rätten till läkarens hjälp om denne skulle vilja ha befrielsen från en obotlig sjukdom. Istället för att torteras av sjudomens olika skeden skulle människan kunna välja friheten och slippa lidandet. Förutom detta har huvudkaraktären, som går under samma namn som romanen, framställt två piller som är tillverkade för att avsluta ett människoliv. Enligt karaktären själv anser han att en vis man alltid borde vara beredd eftersom att man omöjligt kan veta om man senare i livet kommer lida av en obotlig sjukdom och vill ha befrielse från smärta. För över hundra år sedan förutspådde karaktären Doktor Glas att rätten till dödshjälp skulle bli lika självklar som rätten att rösta. Romanen förhåller sig alltså positiv till begreppet dödshjälp och boken kan därför ses som kritik mot till exempel lagar som förbjuder eutanasi.

Borde vara en fundamental mänsklig rättighet att avsluta sitt liv om man skulle lida av en obotlig sjukdom? I litteraturens historia finns det många verk som behandlar temat eutanasi och diskuterar ämnet ur både ett positivt och negativt perspektiv. Finns det liv så finns det hopp. Personligen skulle jag vilja att läkarna gjorde sitt yttersta för att rädda någon jag håller kär men samtidigt önskar jag ingen ett långt och smärtsamt lidande. Ingen förtjänar att lida, ingen förtjänar att bli ifråntagen rätten att bestämma över sitt eget liv och ingen förtjänar att bli ifråntagen rätten att bestämma över sin egen död. En läkares främst uppgift är att rädda liv vilket gör att dödshjälpen kan upplevas som starkt nedvärderande för många eftersom att det blir en minskning av människovärdet samt att handlingen inte går att ångra.  Men de som är emot dödshjälp ska inte tvingas till något samtidigt som de personer som är för dödshjälp inte får nervärderas. En döende människa som ansöker om dödshjälp kanske inte vill dö på grund av själva sjukdomen, utan kanske för att hen genomlider smärta och därför inte upplever sin egen livskvalitet längre. Vi väljer inte när vi ska födas men vi kan välja när vi ska avsluta vårt liv. Vem borde bestämma när det är dags för oss att kasta in handuken om inte vi själva?

1 comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *