deprimerad 2

Något så lätt men ändå så svårt

Häromdagen, när jag var påväg till skolan fick jag ett sms från min kompis. Versaler och utropstecken fyllde den blå textbubblan sekunden jag låste upp mobilen vilka rent instinktivt gav mig känslan av att något utöver det vanliga hade hänt. Kul tänkte jag, lite spänning i vardagen. Eller, är det kanske något dåligt som hänt? I sms:et beskrev hon hur hon, precis efter att ha klivit av bussen, halkat framför det hon beskrev som halva skolans elevpopulation. Att en isfläck blev pinsamhetsdöden för henne den måndagsmorgonen var uppenbarligen ingen kanonstart på ännu en vecka och jag kunde i den stunden se hennes bedrövade ansiktsuttryck framför mig. Själv fick jag ett leende på läpparna när jag läste meddelandet eftersom det trots allt måste sett ganska roligt ut. När påföljande sms kom fick det mig att tänka ett varv till. “Och som grädde på moset frågade INGEN heller om det gick bra, om jag ville ha hjälp upp eller om de kunde hjälpa mig plocka upp det som ramlat ur min väska :-(“

Mitt leende blev till en rynka i pannan. Att jag först tyckte att hela händelsen varit rolig var för det faktum att pinsamma saker händer ibland och det händer alla. Det är någonting man får ta, genom att bjuda på sig själv. Anledningen till att mitt leende blev till en rynka är för att det finns en gräns när man inte längre bjuder på sig själv. Man bjuder inte på sig själv genom att inte få hjälp upp när man halkat. Efter man halkat är man sårbar och förlöjligad och då ska varje annan människa inse att det roliga är över, inte skingra sig som en flock hjortar. Det är då dags att ta ett kliv upp på trappan av medmänsklighet och visa att det faktiskt lika gärna kunde varit en själv det hände. Därför blev det för mig med ens uppenbart: Att ingen överhuvudtaget räckte en hand till min kompis efter att hon fallit pladask på marken framför ett tjugotal människor är pinsamt, för dem.

Det här är något som kommer vara mer än bara pinsamt för de som inte ingriper om hela den här inställningen vi har till att hjälpa tas i ett större perspektiv – civilkurage. 2016 års medmänniska räddade livet på en man och riskerade därmed samtidigt sitt eget i samband med en trafikolycka. Jag säger inte att vi alltid bör sätta andras liv framför vårt eget i alla situationer, men inställningen om att hela tiden göra så gott vi kan för att omgivningen ska upplevas som ett hjälpsamt samhälle är något jag tycker vi borde bli bättre på. Har vi en bra inställning från början och förmår oss att göra de enkla handlingarna, tror jag även att vi kan åstadkomma handlingar som är betydligt mer avgörande för andra människors liv.

Vill vi åstadkomma ett sådant här samhälle handlar det bara om att bestämma sig för att vara en modig människa genom att fylla på bristen på medkänsla. För låt oss alla inse att det knappast var i brist på tid som fick de tjugo personer som klev av bussen att inte räcka en hand till personen, min kompis, som ramlat. En sådan handling tar ju knappt en sekund av våra liv men kan däremot stärka ens sinne för en hel dag. I brist på mod och medmänsklighet fick tyvärr ingen av personerna från bussen uppleva den känslan, vilket de flesta troligtvis kunde behövt – det var ju trots allt en måndagsmorgon.

Min poäng med allt detta är: Förutom att enkla hjälpande handlingar troligtvis kommer bidra till att vi tar samma mod till oss i livsavgörande situationer – varför inte hjälpa någon i en pinsam eller jobbig situation eftersom det endast kräver en enkel handling? Om jag skulle frågat varje människa som klev av den bussen, varför de inte tog sig mod och medmänsklighet till att räcka fram en hand skulle nog de flesta inte ens ha ett svar. Resten skulle nog, med en osäkert leende svara: “Ja, det var ju lite själviskt kanske, det ska jag tänka på till nästa gång!”. Ja det ska du. Det ska du verkligen göra för nästa gång kanske det är du som ligger där, hjälplös på marken efter att en isfläck vänt på både dig och din dag till det sämre. Ta er samman och ta mod till er för att sedan, på riktigt, bestämma er för att vara hjälpande människor. Det kommer att gynna precis alla och framförallt dig som garanterat kommer råka ut för massvis av pinsamma saker i allmän beskådning i framtiden. När den stunden kommer, om detta lyckas, kan du slappna av. Då kan du bjuda på dig själv för att sedan, sekunderna efter pinsamhetsdöden, få bevisat för dig att de runt omkring förstår. De förstår och kommer, samtidigt som de hjälper dig, inse att något de trodde var så svårt som att med en enkel handling hjälpa någon faktiskt kan vara så lätt.

Skribent: Frida Wollberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *