Skolans gömda OS-stjärna

Hur många lärare har spelat på hög nivå i en sport, deltagit i landslaget i en annan och tagit sig till OS i en tredje? Skolans omtyckta matte-lärare, Per-Anders von Scheele verkar vid första anblick vara en vanlig lärare, men hela hans liv har varit en lång sportkarriär av stora meriter som fortsätter än idag.

P-A, som de flesta på skolan känner honom – tittar upp från sitt rättande av matteprov när jag kommer för att träffa honom i det Kreativa Kontoret på skolan. Med ett leende hälsar han glatt och vi sätter oss i ett avskilt grupprum. Det dröjer inte länge innan vi blir avbrutna av en elev som jobbar med ett kompletterande matteprov. P-A blir inte stressad, utan skämtar glatt med eleven samtidigt som han ger honom det efterfrågade extra skrivpapperet.

“1983, 1984 – då var jag bäst i Sverige på bob”

p-a

När jag frågar den så uppskattade läraren om sin sportkarriär, startar han ivrigt. Han berättar om hur han ända från början startade som volleybollsspelare och kom till en hyfsat hög nivå då han även tränade andra lag. Han fortsatte som idrottslärare och en av hans elever i nionde klass var en kille som höll på med friidrott och var riktigt duktig. P-A säger med glimten i ögat att han ju är lite kaxig och kände att han ville utmana den här killen på 100 meter, och självklart vann han. Tränaren i friidrottsklubben blev eld och lågor och det var här han lämnade volleybollen för att satsa helt på friidrotten. Det visade sig bli en framgångsrik karriär då han bland annat var med i landskamper och fick åka med det svenska friidrottslandslaget för att tävla i Tokyo.

Han fortsätter med att berätta att en av killarna som var med både i friidrottsklubben och landslaget, sysslade med bob, en kjälksport som är relativt ovanlig i Sverige. Den killen tyckte att P-A skulle testa på att vara löpare, eftersom han som sprintlöpare hade just de egenskaperna som krävs för att springa igång en bob i starten. Så, han följde med den killen och blev introducerad av en riktig ikon inom sporten, och fastnade direkt. Han beskriver hur han snabbt kom in i det laget som löpare för att knuffa igång boben, men när laget blev uttaget till OS 1980 – fick han sitta vid sidan av. “Då kände jag att jag inte skulle vara med där längre och startade istället ett eget lag.”

“I förbifarten nämner han även att han kommenterar rodel på Eurosport en eller en halv dag varje helg under vinterhalvåret, och att detta är något han gjort sedan 1998.”

Att bli sitt-stäppad var inget P-A accepterade, och envis som han är, gick han upp och lärde sig styra och blev bobförare istället för löpare. Han återger vidare hur han tillsammans med sitt nybildade lag kämpade sig till att bli bättre, och att det gav resultat. “1983, 1984 – då var jag bäst i Sverige på bob”

Med en snabb blick ner i bordet beskriver P-A hur de borde tagit sig till OS 1984, men att de inte lyckades leva upp till uttagningsprinciperna just det året. Men fortsatt träning gav resultat och 1988 blev han äntligen uttagen till OS i tvåmans-bob i Calgary tillsammans med sin bromsare och en reserv. “Det var jättestort, jättehäftigt!” säger han och blickar drömmande ut genom grupprummets stora fönster. På frågan om hur det gick, svarar han att det gick helt okej och skruvar lite på sig i stolen. En 14e plats av 42 lag är enligt P-A ett “helt okej” resultat – det kunde ju gått bättre. Men det är tydligt att han är nöjd, och det med rätta. Enligt hans beräkningar hade ingen kunnat vinna OS med de materiella förutsättningar som hans lag hade 1988, men att en sjätte plats inte hade varit omöjlig.
skanna0005
P-A och hans kompanjon kallade sig själva för ”världens bästa amatörer” efter OS i Calgary 1988.

Efter de olympiska spelen 1988, försökte P-A med samma lag ta sig till OS 1992, men blev inte uttagna – och 1994, då kände han att det var dags för annat i livet. “Jag skadade mig faktiskt aldrig, men kände bara att jag var färdig med boben.”

”…det bästa är de otroliga kontrasterna av fullständig fysisk uttömning vid start för att som styrman sedan sätta sig i boben och vara totalt fokuserad”

Skaderisken är väldigt stor, P-A har bevittnat många allvarliga skador och till och med ett dödsfall. Han påpekar att det är otroligt viktigt att ha respekt för sporten, men att det är minst lika viktigt att inte vara rädd, för då kan man inte få ut den maximala kraften som krävs i starten. Han gillar just den spänningen och det lite våghalsiga med sporten, men tycker att det bästa är de otroliga kontrasterna av fullständig fysisk uttömning vid start för att som styrman sedan sätta sig i boben och vara totalt fokuserad för att kunna klara av den tekniska banan.

Sedan P-A la av med sin egen karriär 1994, har han varit mer eller mindre involverad i kjälksporten på olika sätt, men framförallt som tränare. Än idag spenderar han en till två kvällar i veckan för att träna satsande ungdomar inom sporten. I förbifarten nämner han även att han kommenterar rodel på Eurosport en eller en halv dag varje helg under vinterhalvåret, och att detta är något han gjort sedan 1998.

P-A lutar sig tillbaka i stolen och reser tillbaka från sin händelserika och nästan otroliga idrottskarriär – till det lilla grupprummet i det Kreativa Kontoret på skolan. Han ler ett genuint leende för att sedan återgå till att rätta matteprov om polynom och funktioner. Inte alla har en mattelärare som spelat och tränat volleyboll på hög nivå, varit med i landslaget i friidrott och tävlat OS i bob. Inte alla har en mattelärare som P-A. Men det har vi.

slutgiltig-1

Skribent: Sara Källbäck
Översta bilden: OS i Calgary 1988 (privat)

 

1 comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *