Spelrecension: Var på er vakt, för nu är det dags för ZOMBIESLAKT!

Dead Island

När jag vaknar upp i det stökiga hotellrummet efter en sen utekväll dagen innan lägger jag genast märke till det fantastiska ljuset som letar sig in igenom persiennerna i fönstret. Ljuset omsluter objekt som ligger utspridda på golvet och bildar realistiska skuggor på golv och väggar. Utomhus skriker folk efter hjälp. Jag måste ta mig ut från hotellet.

Grafik

Prylarna som finns på paradisön är väl detaljerade och bra formgivna. Även om själva zombiefightandet kan se lite tillgjort ut så ser själva döingarna väldigt skrämmande ut från nära håll. Rörelsemönstret för fienderna är realistiskt. Något unikt i genren är att man faktiskt kan se sina fötter. Terrängen kan se väldigt fyrkantig ut när man kikar ut över vattnet från en klippa, eller när man spanar ner i en dalgång.

Spelbarhet

Den ursprungliga PC-versionen som släpptes på Steam var så trasig av buggar att de var tvungna att gå ut med ett pressmeddelande där de påstod att de råkat släppa en ofullständig version av spelet. När de senare uppdaterade spelet var de tyngsta buggarna borta, men de flesta fanns kvar. På min första tripp över Banoi’s stränder fann jag det väldigt lockande att sparka på en rödvit badboll! Till min förvåning föll min karaktär ihop döende efter att ha sparkat iväg det livsfarliga klotet. En annan kul bugg jag stötte på ganska tidigt var när jag körde bil och försökte mig på att köra över en väldigt argsint zombie. Problemet jag stötte på var att den här zombien gled in i motorhuven och följde med, vrålandes, hela vägen till destinationen. När man kastar en molotov (en spritflaska med en brinnande tygtrasa i) dyker det upp en osynlig eld som på ett otroligt sett flår zombierna framför mina ögon. Men det är inte bara dåliga saker man stöter på i Dead Island. Konceptet är något vi FPS-spelare har suktat efter sedan första Left 4 Dead släpptes. Nivåsystemet fungerar väldigt bra, och världen anpassas långsamt efter din karaktärs nivå med större monster och bättre vapen. Det finns fyra olika karaktärer med olika specifikationer, någon föredrar vassa vapen och någon föredrar att skjuta. Vissa uppdrag känns sjukt onödiga, som till exempel när man skall hjälpa en tjej som sitter fast i en bungalow och är helt desperat efter en flaska champagne. Kom igen, det är en zombie apocalypse utanför dörren… Även om närkampsstrider i ett FPS-spel alltid varit luddiga så förvånar ändå Dead Island med härliga dödssekvenser och blodstänk över skärmen samtidigt som din karaktär ber zombiekräken att dra åt helvete!

Ljud

Ljudet är väl anpassat till spelet men lite buggar finns även här. Vissa slafsiga ljud kan upprepas ett antal gånger när du desperat försöker att hugga mot en närgången zombie. Musiken som spelas är bra och det finns inget mer skrämmande än en ”infected” som skriker så högt de kan innan de anfaller, eller en ”thug”, som vrålar med en så låg frekvens att man ryser i hela kroppen!

Summering.

Låt oss säga att spelet är sjukt buggigt, men att konceptet och idén kompenserar för alla misstag. Det är väl frihetskänslan som gör att Banoi är så tilltalande för oss nördar som bara längtar till att få starta spelet, gå runt och döda lite zombies. Spelet är en enda upprepning av sig självt, och alla uppdrag går ut på att hämta något, laga något, eller att döda något. Ett välgjort spel för den som inte är så petig med några små glitchar som spökar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *