Studenten: Den enes bröd, den andres död

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land, tänkte många av oss stackars treor som snart skall ta studenten, då vi insåg hur mycket pengar som skulle gå åt på hela kalaset. Studentskivan lät som världens mest fantastiska idé då vi skrev på kontraktet, men även solen har sina fläckar. Förgäves fick vi springa runt i panik för att försöka sälja våra biljetter, även till de människor man inte pratat med sedan mellanstadiet, men ger man sig in i leken får man leken tåla.

Det är natten till studentskivan, du lyckades inte sälja alla dina biljetter och gick 360 kronor back, det är alltid mörkast före gryningen. Nu ska det bli fest och du är på topp, fast allt är inte guld som glimmar. Maten på middagen är smaklös och servicen är dålig, men man ska inte dra alla över en kam. Barpersonalen låter dig köpa drink efter drink och du inser alldeles för sent att där vinet går in, går vettet ut. Du vacklar fram mot baren där du stöter på en riktig snygging från parallellklassen. Efter att ha flirtat lite så säger denne förvånat “Jaha, jag som trodde du var homosexuell!” och försvinner in på dansgolvet. Där står du, lamslagen, för även om personen i fråga var klart överberusad så är den drucknes tal, den nyktres tankar. För att dämpa dina sorger ger du dig ut på dansgolvet för att rocka fett, och kör dina bästa killer moves. Detta får dock vakterna att lägga extra märke till dig, och den spik som sticker ut blir slagen, så du åker ut med huvudet före. Din bästa vän skådar spektaklet och springer efter för att klaga på vakten, men om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen och snart står ni båda två ute på trottoaren och fryser rumpan av er. Som om inte detta var nog så låg skivan på en tisdag, och onsdagsmorgonen måste du så klart pallra dig upp, redigt bakfull, för att göra nationella proven i Svenska B, men som man bäddar får man ligga.

Sen har vi alla dessa saker man måste konsumera inför studenten. Studentklänning, hårprodukter, smink och inte minst studentmössan. Här får man kanske använda både två eller tre av sina studentbidrag, men vill man vara fin får man lida pin. När din studentmössa ur diamantkollektionen äntligen levererats så inser du till din stora förfäran att den är en storlek för stor och därför gör dig partiellt blind, men det som inte dödar, härdar. Man skall inte gråta över spilld mjölk, det är bara att köpa fler hårprodukter som gör att huvudet blir aningen större.

Dags för utspringet, dagen då ingenting kan gå fel, dagen då solen skiner och allt är fantastiskt. Men allt är inte guld som glimmar. Regnet står som spön i backen och får alla skönhetsprodukter att sköjlas bort. Mascaran och hårprodukterna forsar ner för klänningen och impregnerar denna i ett intressant zebramönster. Hårets volym är som bortblåst, vilket leder till att mössan hamnar rakt över båda ögonen, och när rektorn ropar upp din klass så snubblar du ner för hela trappan och landar i en pöl av diverse ursköljda skönhetsprodukter och lera. När du väl tagit dig upp från lerpölen har du inte tid att tänka på att din svindyra (föredetta) vita klänning som numera är brunfläckig. Det har blivit dags att ta adjö av alla vänner som man lärt känna under sin gymnasietid. Att skiljas är att dö en smula och inte ett öga lämnas torrt.

När kalaset är över sitter du där hemma på sängen med tårar forsande ner för kinderna. Darins “Why does it rain” strömmar ur högtalarna, vännerna är borta, plånboken är tom och du är skyldig sina föräldrar en hel årslön. Tillfället gör tjuven och du känner dig minst sagt bestulen av alla dessa studentföretag som sålt både drömmar och förhoppningar, men trots det sitter du där, kvällen efter studenten och känner ingen som helst lycka. Studenten blev enbart en börda och allt sårar, det sista dödar. Kanske vi en dag kan se tillbaka på detta med ett leende, för det är ju trots allt så att tiden läker alla sår.

Text: Angelica Ericson och Josefin Blom 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *