Recension: The Life of Pablo

The Life of Pablo är titeln på hip-hop artisten Kanye Wests senaste album. “Pablo” refererar till Picasso, Kanye betraktar sig själv som vår generations Picasso. Det har nästan gått 3 år sedan Kanyes senaste skiva, Yeezus, ett album jag personligen inte klarade av, dock har West vunnit tillbaka mitt förtroende genom The Life of Pablo, ett spännande och nytänkande album.

Det bästa med albumet är inte Kanye West, utan det är gästartisterna. Chance the Rapper, Kirk Franklin, Kid Cudi, Desiigner, Rihanna, Young Thug, Chris Brown, The Weeknd, Ty Dolla $ign, Kendrick Lamar, Post Malone och Frank Ocean har alla medverkat på The Life of Pablo. I tidigare album har West överglänst sina gästartister, men så är inte fallet denna gång. Chance the Rapper har utan tvekan den bästa versen på albumet, i drygt 90 sekunder på “Ultra Light Beam” övertar han rampljuset totalt.

Lyriken i albumet är inte på samma nivå som tidigare Kanye West plattor, utan det är ett av albumets svagheter. Vid vissa punkter på albumet blir jag besviken på lyriken, i låten “Father Stretch My Hands Pt.1” sjunger Kanye om någonting som är för grovt för att ta med i denna recension, riktigt onödigt att ha med i låten, det tillförde verkligen ingenting. Dock finns det perioder där Kanye verkligen skiner. Låtar som “Real Friends” ger en känsla av autenticitet, det är en låt de flesta människor kan relatera till. Även Kanyes vers på “No More Parties in LA” är väldigt bra, en typisk Kanye vers där han är väldigt självgod och öppet skrytsam, han vet vem han är och det lyser verkligen igenom hela versen.

Rader som ”Any rumor you ever heard about me was true and legendary” bevisar Kanyes kaxiga attityd, allt man hör om honom är sant och han bryr sig inte.

Kanye fortsätter:

”I feel like Pablo when i’m working on my shoes”

”I feel like Pablo when I see me on the news”

”I feel like Pablo when i’m working on my house”

Detta bekräftar bara hur självkär han är, hur han jämför sig själv med Pablo Picasso. En av Kanyes åsikter är att han bör kallas för ”konstnär”, han är inte bara en vanlig artist, utan allt han rör blir konst.

Produktionen på The Life of Pablo är fantastisk, Kanye har ett exceptionellt duktigt team som arbetat på albumet. Producenter som Mike Dean, Swizz Beats, Metro Boomin, Boi-1da, Madlib, Rick Rubin, Southside och Kanye West själv, alla är otroligt duktiga och var och en satt sin prägel på musiken. Höjdpunkterna på skivan är “Father Stretch My Hands”. Beatet är skapat av Metro Boomin, en grym produktion av Boomin, vilket gör det tragiskt att Kanye inte förvaltade låten med bättre lyrik. Även låtarna “Waves”, “Wolves”, “Highlights”, “Ultralight Beam” och “FML” har ytterst bra produktion, speciellt ”Ultralight Beam”. Kören i bakgrunden skapar en stämningsfull men samtidigt kraftull känsla.

Betygsskala 1-5

tryne-x-4Albumet som helhet

 

Ptryne-x-5roduktionen på albumet

 

tryne-x-3Lyriken på albumet

 

tryne-x-5Gästartiserna på albumet

 

Skribent: Markus Sparrwardt
Foto: Def Jam, Good Music, Roc-A-Fella

2 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *