Trött på träningshets

Som storasyster till någon som dansar på elitnivå tar ämnet träning och hälsa upp en stor del av det som pratas om hemma. Jag, om någon är verkligen inte intresserad av ämnet. Men det är ändå någonting som upprör mig något så enormt. Det är ett ämne som ofta tas upp men som ändå aldrig riktigt diskuteras och analyseras tillräckligt mycket. Det jag pratar om är så klart hälso- och träningshetsen.

Jag är inte den första som skriver om det här och jag lär inte heller bli den sista då träning och hälsa är något som är väldigt populärt och som många gillar att prata om och engagera sig i. Alla har en åsikt, även de som egentligen inte är intresserad av detta.

Vi har alla sett löpsedlar, tidningar, reklam och tips om hur man går ner i vikt, olika dieter, hur man äter rätt och så vidare. Många känner pressen att följa de nya tipsen. Problemet är bara att nya tips om hur man ska äta kommer ständigt, och många av dem går emot det som tidigare varit. Ät inte för mycket fett, men ät LCHF (low carb high fat), ät med gott samvete men inte för mycket, unna dig godsaker ibland men nåde dig om du äter det mer än en gång i veckan. Träna mycket men inte för mycket för då kan du få ortorexi, gilla din kropp men du får inte ha ett BMI över 25 för då är du överviktig, gilla din kropp men bara om den är smal och vältränad, är du tjock och gillar det är du lat och ohälsosam. Allt detta och så mycket mer är det samhället trycker på oss.

Visst att det är bra att träna för att din kropp mår bra av det, men det kan gå överstyr. Så fort du missar ett träningspass och känner dig dålig över det så har det gått för långt. Då kan man börja prata om någonting som är ohälsosamt. När du börjar känna pressen över att gå till gymmet fast du egentligen skulle vilja stanna hemma och kolla en film, då har det gått för långt. När du börjar tänka på att du verkligen måste träna, då har det gått för långt. Träningshetsen kan dessutom vara triggande för vissa. Människor som har eller har haft något problem angående mat och träning kan falla dit igen nu när pressen att träna och se bra ut är så pass stor som den är.

Vi tar ett exempel. Person ett är smal, vältränad, tränar sex-sju dagar i veckan, ser till att äta bara sallad och tomater utan dressing varje lunch, räknar varje kalori hen stoppar i sig. Person två har ett BMI som räknas som överviktig, tränar någon gång ibland när hen känner för det, äter godsaker utan att flippa ur, äter gott och nyttigt och har gjort det i hela sitt liv. Säg mig, vem här är hälsosam? Faktum är att en smal och vältränad person kan vara så mycket mer ohälsosam och sjuk än en som är tjock. Självklart finns det ju också smala som är hälsosamma och tjocka som är ohälsosamma och folk mittemellan allting.

Jag tror inte jag är den enda som börjar bli trött på hela konceptet träning och hälsa. “Tipsen” och idealen haglar över en om hur man blir hälsosam, hur man får en snygg kropp och hur man gör ditten och datten. Varför är det så viktigt för andra människor att kommentera och lägga sig i andras kroppar och hur mycket eller hur lite någon tränar? Kan man inte bara låta människor vara? Kan vi inte bara låta folk se ut som de vill, äta vad de vill och hur mycket de vill? Jag är så urbota less på träningshetsen, och jag är nog inte den enda som känner så här.

 

Skribent: Vendela Björnsdotter

Bild: Kenn W. Keiser, morgueFile

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *