Det är ofta prat om framkomligheten i skolan, huruvida mat köerna fungerar och att det blir en aning trångt i vissa korridorer. Då skolan har gjort det mesta för att göra det så bekvämt för våra elever som möjligt, har det nyligen börjat talas om en lösning som många har delade åsikter på.
Flera studenter på skolan har kommit med klagomål om att trappan skapar komplikationer i framkomligheten, och anser att de kommit på den ultimata lösningen; att montera en rutschkana i Lärandets Ocean (LO). Lovisa, 19, som tycker att idén låter utmärkt:
“Det skulle underlätta så mycket! Ofta sitter det elever i trappan och blockerar vägen, eller så är det helt fullpackat med folk som ska upp eller ner. Det är omöjligt att komma förbi utan att trampa ner någon. En rutschkana skulle göra att man snabbt och smidigt kan komma ner, och dessutom är det ju kul!”
Lovisas argument är övertygande, men vi måste fråga om hon verkligen inte ser några negativa aspekter med en rutschkana; “Det kanske skulle bli lite liv, men vad är inte TEG om en skola med liv liksom.”
Dock är inte alla lika glada. Ebba, 19, är starkt emot tanken av en rutschkana i LO.
“Det skulle bli helt kaosartat, ingen skulle inte gå till deras lektioner utan bara hålla sig i LO och åka kana. Det skulle ju störa alla andra elever i LO också, vilket inte är schysst alls. Det skulle dessutom bara bli köer till rutschkanan som gör att man inte kan komma förbi ändå.”
Vi frågar Ebba om hon verkligen inte ser några positiva sidor med en rutschkana; “Visst skulle det vara lite häftigt, men jag tycker det finns fler negativa aspekter än positiva.”
Fredrik Sörensen, VD på Täby Enskilda, är den som beslutar lokalfrågor. Han skrattar när han får höra förslaget om en rutschkana.
“Spontant är mitt svar nej. Det skulle bli väldigt livat, vilket kan störa lektioner. Vi vill ju kunna använda LO till allt möjligt kul, som föreläsningar eller stora sittningar, så kanske om man skulle kunna montera ner den…”
Sörensen avslutar frågan med en positiv twist;
“Det är ju en bra idé! Jag har inte sagt att det inte kommer ske, och jag stänger aldrig några dörrar.”
Skribent: Natalie Andersson