Entrén till restaurangen var magnifik. Receptionen hade många dekorationer prydd i guld och verkade mer som ett femstjärnigt hotell lobby än en restaurang. Det var familjen som hade bjudit ut mig på middag för att fira mitt första besök till Kina på fyra hela år. Vi blev ledda av restaurangchefen till ett enskilt rum där vi kunde äta i lugn och ro. I den smala korridoren pryddes de krämvita väggarna med många inramade bilder på kända personer i bild med restaurangchefen. Det som fäste min blick var bilden på Drottnings Silvia och Kung Carl i restaurangen.
Maten hade redan beställts när jag anlände. Den kom inte långt efter att jag hade hunnit sätta mig. Servitrisen som var ansvarig för oss var lång och i en prydlig uniform. Hon bar en vit skjorta instoppad i hennes mörkblåa pennkjol där svarta strumpbyxor täckte resten av hennes ben ända ner i de höga mörkblåa klackarna. Hennes svarta, lite tovigt hår var noggrant uppsatt i en hög hästsvans och på hennes ögonlock låg tunga lager av glitter och rosa ögonskugga. Hon presenterade våra maträtter med ett varmt leende på flytande kinesiska. Vid hennes bröst satt en nordkoreansk-kinesisk dubbel flagga. De är väldigt vanliga i Kina, och i kombination med hennes flytande kinesiska gjorde det att jag inte alls tänkte på att hon skulle vara från någon annanstans än från Kina. Detta var tills hon började prata koreanska med sin koreanska kollega. Jag frågade henne om hon var från Sydkorea men till min stora förvåning skakade hon på huvudet och sa: nej, norr. Mina reporter-instinkter kickade in för jag visste där och då vilket otroligt sällsynt möjlighet detta var.
Efter att vi hade ätit ett tag och de vuxna var uppslukade i deras vuxen konversationer smet jag iväg och letade upp den nordkoreanska servitrisen och frågade om en intervju. Hon undrade först vilken tidning jag representerade och var mycket skeptisk mot intervjun. Men efter en förklaring om att jag var från en skoltidning på gymnasiet, gick hon till slut med på att bli intervjuad.
Hon undrade även varför jag var så intresserad av att prata med henne och varför jag ville ställa frågor om hennes normala liv, samt om jag gör det till alla utlänningar jag träffar på. Jag svarade med att förklara den stereotypiska synen västvärlden har på Nordkorea, till exempel att de är fattiga och under hård politisk tillsyn, till vilket hon började skratta åt. När jag frågade om en förklaring till hennes reaktion sa hon att den berodde på hur löjligt de synerna var och hur långt ifrån verkligheten de låg. Med en nyfiken inställning och anteckningsappen öppen på mobilen påbörjades intervjun. Hon sa nej till röstinspelning och foto. Många frågor, speciellt de rörande Nordkoreas ledare Kim-Jong Un avböjde hon.
Notera att all dialog var på kinesiska och därmed är konversationerna inte ordagrant korrekta.
Hur blev du servitris i Beijing?
För tre år sedan började jag studera på universitet i Kina. Mitt universitet i Nordkorea har ett utbytesprogram, där man kan ansöka om att gå vart som helst, men många väljer att gå till Kina just för att relationen mellan Kina och Nordkorea är som syskon. Kina är en viktig vän till Nordkorea. Många känner sig inte säkra på andra ställen.
Hur levde du i Nordkorea? Berätta om ditt liv och hur du bodde.
Jag och min familj bor i en förort till Pyongyang, då det var där staten tilldelade vårt hus. Sjukhuset och vård är helt gratis där, liksom att gå i skolan.
Hur är befolkningen fördelad mellan stad och landet? Bor de flesta som er familj gör?
De flesta människorna i Nordkorea bor såklart på landet, då det är där majoriteten av Nordkoreas landyta består av.
Hur får staten alla pengar för att finansiera allt detta? Betalar ni skatt?
Nej, vi betalar inte skatt så vitt som jag vet, jag vet faktiskt inte hur staten får sina pengar. Jag tror inte någon vet.
Skulle du säga att du, och nordkoreaner, generellt sett gillar deras liv?
Ja, det skulle jag verkligen säga. Vi har allt. Staten tilldelar oss allt vi behöver: mat, boende och kläder.
Har ni inte marknader eller ställen där ni kan köpa saker själva?
Jo, det har vi också. Varje person har ju givetvis en egen stil och preferenser. Om man till exempel vill personalisera sina kläder eller vill äta något specifikt kan man gå och köpa det. Allt är även väldigt billigt.
Vad brukar ni äta? Har ni nog med käk? Är ni någonsin hungriga?
Hon började skratta åt frågan. Känner du dig någonsin hungrig här [i Beijing]? Staten tilldelar oss mat månadsvis, beroende på hur många vi är i hushållet. Men varje månad får vi mer mat än vi kan äta, och det blir oftast över. Det är mer än nog. Om det är någon högtid får vi mer mat. Kött, ris, grönsaker, mjölk, bröd, staten ger oss allt.
Vad jobbar dina föräldrar med?
Mamma är lärare och pappa är soldat. Det är väldigt vanliga yrken.
Lär ni er om omvärlden i skolan? I så fall vad?
Vi lär oss mycket om det koreanska kriget på 50-talet. De [USA] dödade så många nordkoreaner, för ingenting. De bryr sig bara om pengar och har inget hjärta. De kommer förstöra världen. USA är statens fiende.
Existerar det någon social klasskillnad alls?
Nej. Alla hjälper varandra. Om till exempel mannen i ens grannes hushåll inte kan medverka i militären hjälper alla till. Alla är lika i rikedom, det existerar inte rikare och fattigare. Alla hjälper varandra.
Nu när du har sett livet utanför Nordkorea och tagit till sig information från en värld utanför Nordkoreas gränser, tycker du att information som du tar del av i Nordkorea är annorlunda än den utanför?
Nej.
Vill du utveckla? Ge ett exempel?
Det finns inget att utveckla.
Det finns nordkoreaner som har kommit ur Nordkorea inte genom utbyte med studier som du, men som har flytt. En av dem lever i USA just nu och heter Yeonmi Park. Hon förespråkar bland annat om sitt liv i Nordkorea och säger till exempel att det knappt finns någon mat att äta. Varför tror du hennes erfarenhet är olik från ditt liv i Nordkorea?
Det är sådant som händer för folk som åker till USA. USA har mest troligt tvingat henne att prata skit om Nordkorea och mutat henne till att säga sådana saker. Annars kommer den amerikanska staten att göra livet svårt för henne. Det är så USA fungerar.
Varför tror du att många nordkoreaner försöker fly från nordkorea?
För att de inte vet bättre. De förstår inte tacksamhet. Staten har gett oss så mycket, den har hjälpt min familj, det är tack vare staten som jag är här idag och jag har möjligheten att vara som jag är. De förstår inte statens ansträngningar och uppoffringar som gjorts för dem.
Föredrar du Kina eller Nordkorea?
”朝鲜，国家的报恩很大”
Nordkorea, [jag] har stor tacksamhet till landet.
Efteråt frågade jag en kinesisk servitris om varför det är många nordkoreanska servitriser i denna restaurang. Han sa att restaurangen har ett samarbete med Nordkorea och anställer nordkoreanska utbytesstudenter vars lön går direkt till den nordkoreanska staten.
Ett mer intressant restaurangbesök blir nog svårt att toppa.