Ända sedan 1960, fram till december 2025, har Sveriges Television sänt julkalendern. En julkalender är en årlig TV-serie som sänds varje jul, med ett avsnitt per dag, från första till den tjugofjärde december. För många har det varit en mysig tradition de har sett fram emot hela året. Själv älskade jag att kolla på julkalendern när jag var liten. Det var som en liten mysig stund man hade innan man skulle till skolan. Enligt mig har vi haft en del minnesvärda julkalendrar även om de med åren tappat sin charm. Nu känns det dessvärre som att varje gång man sätter sig ner för att kolla på den nya kalendern varje år blir man lite besviken.
Årets julkalender heter Tidstjuven och handlar om Clint, en 11-årig kille vars pappa har varit försvunnen sedan fem år tillbaka. När en man med förmågan att resa genom tiden dyker upp förvandlas Clints letande efter sin pappa till ett storslaget äventyr genom rum och tid.
Vi har frågat er elever vad ni tyckte om årets julkalender och om den lever upp till förväntningarna i jämförelse med de äldre. Vi ville veta vilken som var den absoluta favoriten.
Åsikterna om Tidstjuven varierar stort bland elever. Bland tittarna på skolan är det 16,3% som tycker att den är en väldigt bra julkalender medan 5% av tittarna absolut inte håller med om detta. Vissa tyckte att den var spännande medan andra tyckte att den liknade gamla julkalendrar för mycket.
Barna Hedenhös uppfinner julen (2013) liksom Tusen År Till Julafton (2015) bygger på samma koncept som årets kalender. Nämligen tidsresor, vilket har blivit ett återkommande tema i SVT:s julkalendrar. Vi ser även detta i julkalendern Mirakel (2020). Upprepningen av samma tema år efter år, som funkat väl tidigare, tyder på att SVT gradvis tappar sin kreativitet när det kommer till deras årliga julkalendrar.
Men där det skiljer sig åt är att den inte skapar samma band mellan tittare och karaktärerna. Många av er vittnade om att ni inte riktigt brydde er om julkalendern och vad som skulle hända Clint i slutet, om han skulle hitta sin pappa eller inte. Det kan även Maria Simonsson Thulin instämma om i sin artikel på NA (“Årets julkalender är jättedålig”, 2025-12-21). Detta kan bero på många olika anledningar. För det första får vi inte se riktigt varför vi ska bry oss om Clints pappa. Vi får knappt se något av honom de första 19 avsnitten av kalendern. Om vi inte får se hur bra pappa han var till Clint och hans syster Vida, varför skulle vi då känna någon sorts brådska att de ska hitta honom igen. Såvitt vi vet, kunde han ha varit frånvarande och bitter gubbe. Thulin nämner även i sin artikel att kalendern inte har någon ambition. Den har inget mål att lära publiken något nytt, endast att hitta Clints försvunna pappa. Inget i grunden är något nytt som man kan ta med sig från kalendern.
En kalender som dock brutit detta mönster är förra årets julkalender Snödrömmar. Den utspelar sig i den fiktiva skidorten Gavmofjäll, där en sydsamisk familj driver en skidanläggning. Gavmofjäll är i normala fall ett skidparadis, men som drabbats av en snöbrist, medan alla andra fjäll i området har snö som vanligt. De samiska systrarna Aila och Ristin, vars familj driver skidanläggningen, måste lösa problemet innan de förlorar alla sina gäster. Kalendern vann pris för att ha haft så bra representation av samer både framför och bakom kameran. Serien fick kring en miljon tittare redan första dygnet efter att det första avsnittet kom ut.
Detta är ett bra exempel på hur julkalendrar ska göras. Att representera något nytt som inte fått så mycket uppmärksamhet innan. I Snödrömmar får vi se de samiska traditionerna och sägnerna vilket är väldigt bra med tanke på rasismen som funnits mot samer här i Sverige. Med tanke på att julkalendrar har sänts i 65 år, och man har tömt bössan på alla tänkbara idéer, så kanske det är en bra idé att börja använda julkalendern för att belysa olika samhällsgrupper eller problem i Sverige som behöver lite extra kärlek under julen?
När jag frågade er vad era favoritjulkalendrar var sa majoriteten antingen Barna Hedenhös (2013) uppfinner julen eller Mysteriet på Greveholm (2012). Båda julkalendrarna kommer från åren då de flesta av oss var kring 4-6 år gamla. Alltså när vi var små barn som fortfarande gick på dagis eller förskoleklass. Just detta poängterade många, att anledningen till att de nya julkalendrarna ogillas är för att vi har växt upp nu. Jag håller med till viss del, men skulle ändå vilja säga att de gamla julkalendrarna har mer substans samt bättre manus och karaktärer. Man ville veta vad som skulle hända i slutet och det var inte förutsägbart.
Under juletider vill man ofta hålla fast i traditioner, men det betyder inte att julkalendrarna måste ha samma koncept varje år. Med det sagt tycker jag att traditioner som många egentligen vill bevara går att förändra, det blir så uttjatat annars. Trots detta är julkalendern ändå en viktig del av varje års julfirande, hur ska man annars räkna ned varje dag innan julafton? Det är en viktig del av den svenska kulturen och därför borde även marginaliserade grupper i Sverige få mer plats i dem. Vi vet inte vad 2026 kommer att ge oss, men jag hoppas att SVT lämnar tidsresandet bakom sig.