En essä av Amanda Strömstedt (S3b)

Ingemar Bergmans riddare spelade schack med Döden i, den svenska filmklassikern, Det sjunde inseglet (1957)- i ett spel som gällde hans liv. Innan spelets början gömmer riddaren varsin pjäs bakom ryggen och ber Döden välja. Spelreglernas sedvanliga regler tillåter att den med vita pjäser börjar och den med svarta härnäst. ”Du fick svart” säger riddaren efter att han visat den svarta schackpjäsen. Döden svarar utan invändning: ”Det passar ju bäst så, inte sant?”

Det är inte bara Bergman som intresserat sig för dödens roll. Förutom kärleken är döden kanske det mest omnämnda temat i litteratur och populärkultur. Mördarmysterier, livet efter och kamper för att undvika, den ironiskt oundvikliga, döden. Det moraliska dilemmat kring det ämne som ständigt tycks vara aktuellt. Ett etiskt problem som tillsynes är utan logiska och exakta svar. Ett tema som etiker, filosofer och högt utbildade människor förundrats över genom historien. Varför tycks film- och litteraturvärldens verk vara oändligt förundrad och inspirerad av döden som fenomen? För att utreda detta får vi vända oss till världen av litteratur- och filmverk för att studera dem.

När en talar om döden snuddar en osökt vid temat liv, som är nära besläktat med sitt motsatstillstånd. I den klassiska sekelskiftesromanen Doktor Glas (1905), skriven av Stockholmsförfattaren Hjalmar Söderberg, skildras en inre debatt hos doktorn, huvudkaraktären Tyko Gabriel Glas, om rätt och fel, liv och död. Boken behandlar frågor om hans eget livsverk och plikten som läkare. Har han rätt att beröva någon livet för att rädda någon annan? Doktor Glas rättfärdigar sitt agerande när han giftmördar pastor Gregorius för att göra fru Gregorius, som är ytterst deprimerad och livstrött, en tjänst. Hans plikt och livsglädje problematiseras av den handling som tar någon annans, men kanske också hans eget liv. Gränsen mellan vad som är liv och död suddas sakta ut i ett mellangrått intetvarande.

Möjligtvis är den vaga gränsen mellan vad som är just liv och död som inspirerar litterära verk att fortsätta handla om temat död. Det som verkar ytterst specifikt, antingen levande eller död, tycks ändå vara oklart och luddigt. Astrid Lindgrens älskade skönlitterära barnbok, som filmatiserades 1977, Bröderna Lejonhjärta (1973) målar upp en värld efter döden: Nangijala. Hit kommer människor när de dör. Lindgren illustrerar det som ingen egentligen har svaret till: vad händer efter döden? Människor har i all historia förundrats och skrämts över tanken om vad som händer efter döden. Som barnboksförfattare tar Astrid Lindgren på sig rollen att ge barnen svar på vad föräldrarna inte kan svara på. Astrid Lindgren skrev mycket om döden i sina verk. Förutom den traditionella “döden” framställde även författarinnan döden till en lösning och undsättning. Sjuka barn hittar lösningen till sitt liv i “nästa liv” genom att behöva dö.

Oftast illustreras döden som brutal, hatisk och kall i litteratur och filmkultur. Den brittiske författarinnan Agatha Christie, i folkmun kallad kriminalromanens drottning, skrev en uppsjö av skönlitterära mordmysterier under sin livstid, som också filmatiserats i flera omgångar. Hennes mest kända detektiver, karaktärerna Hercule Poirot och Miss Marple, får genom flera av hennes verk identifiera mördare till både välplanerade och kallhjärtade mord. Detta moraliska dilemma, där den universella normen att mord aldrig någonsin är rättfärdigat, problematiseras och det är kanske näst in till absurt när publiken uppskattar och fängslas av de blodiga och brutala mord som illustreras i romanerna. Den förbjudna fascinationen säljer omåttligt mycket, vilket gör att författare och filmskapare ser möjligheterna med att fortsätta skapa material som behandlar detta problematiska tema.

Samtliga av dessa verk skapades under 1900-talet, men döden är lika aktuell idag som då. Döden spelar en central roll i många av populärkulturens verk. Inte minst i amerikanskan Suzanne Collins dystopiska ungdomsroman Hungerspelen (2008), som också filmatiserats, spelar döden in. Helheten i  boken går ut på, förutom den inre kampen om att ställas inför verkligheten att snart dö, att döda. Boken illustrerar ett samhälle där döden inte längre är ett dilemma utan underhållning. Döden blir i bokens verklighet avdramatiserad och accepterad- en verklighet långt ifrån vår egen. Kanske vill Collins, och andra författare, öppna upp en debatt med sensmoralen om rätt och fel genom att använda tema döden. Motivet “att rädda sitt eget liv genom att ta andras” skildrar huvudkaraktären Katniss tankar genom hela verket. Katniss ställs även inför beslutet att ta sin systers plats i hungerspelen: boken behandlar därför motivet “att dö för någon annan”. Att riskera sin död för något såpass ärofyllt som syskonkärlek gör boken inte bara sentimental och relaterbar utan även kontroversiell med detta moraliska dilemma.

Johann Wolfgang von Goethe, en av litteraturepoken romantikens främsta författare, skrev Den unge Werthers lidande (1774). Den unge Werther, som olyckligt kär i sin Lotte, tar som sista väg ur sin olycka sitt liv i dagboksromanen, som ibland räknats som den främste i sitt slag. Goethe blev mycket kritiserad över denna tragedi. Denna kontroversiella roman var något nytt för allmänheten. Att låta känslorna styra människan, och låta dem driva en till döden, var bisarrt. Döden var inte bara kontroversiell utan också skrämmande. Det var länge riskabelt och känsligt att skriva om döden. Acceptansen att tala om de döda och döden som fenomen är i sig kontroversiell, vilket skulle föreslå att det populära fenomenet att skriva om tema döden är fel. Men det är kanske det förbjudna kring temat som skapar en större motivation till att göra just det.

Döden skildras i många slag och förklädnader hos litteratur och filmverk. Antingen är den symbolisk, som i Doktor Glas, eller så är den en lösning till ett dystopiskt problem, som för Werther. Ibland är till och med döden det mest centrala, som när Agatha Christie skrev sina mördarmysterier. Döden används för att skapa spänning, debatt och underhållning. Det bisarra tema som genom samtliga genrer tycks vara aktuellt, på grund av dess mysteriska karaktär, är ett vinnande koncept bland film- och litterära skapare. Att vi kommer att se fler filmer och läsa fler böcker där döden agerar tema, motiv eller till och med roll är mycket troligt. Eftersom vi aldrig tycks tröttna på den verkar författarna inte tveka på att fortsätta sätta ord på vår vilja att sluka detta oändliga ämne.

Ett svar på ”Med rätt att döda? – I litteraturen och filmernas värld”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.