3 korta spökhistorier

Följande är 3 korta men läskiga spökhistorier för de modiga.

Jag tappade bort min telefon
I går kväll fick jag veta att ett band jag gillar alldeles strax skulle spela på en bar i närheten av där jag bor. Jag stressade iväg hemifrån för att hinna. Efter spelningen tog jag några glas med några vänner, men insåg då att jag inte hade min telefon på mig. Jag letade under bordet vi satt vid, vid baren, i badrummen, och till slut gav jag upp och lånade min kompis telefon för att ringa mig själv.

Efter två signaler svarade någon, jag hörde ett lågt rosslande fniss, och så lades det på. Ingen svarade när jag försökte ringa igen. Jag fick inse att det förmodligen var kört, och gav mig av hemåt.

Väl hemma hittade jag min telefon på nattduksbordet, precis där jag lämnat den.

Mannen i snön
Du sitter hemma framför teven en sen kväll när de plötsligt avbryter programmet för en extra nyhetssändning. En mördare har flytt från fängelset när där du bor, och de varnar för att vistas utomhus.

Du kastar en blick mot glasdörrarna ut till din terass, och ser i mörkret en man stå där i snön. Han passar in på beskrivningen av mördaren, och ler mot dig. Du sväljer och tar upp telefonen, och ringer 112. Tonerna börjar gå fram.

Du sätter upp telefonen mot örat och tittar tillbaka ut genom glasdörrarna. Han har kommit mycket närmare nu.

Men så märker du att det inte finns några spår i snön.

Det du tittar på i glasdörren är mannens spegelbild.

Min dotter har lärt sig räkna
Min dotter väckte mig vid tio i tolv i natt. Jag och min fru hade hämtat henne från födelsedagsfesten för hennes lilla vän Sally, åkt hem och lagt henne på en gång. Min fru gick och lade sig medan jag låg och dåsade framför en fotbollsmatch.

”Pappa”, viskade hon och drog i min skjortärm. ”Gissa hur gammal jag är.”

”Jag vet inte, älskling. Hur gammal är du?”, svarade jag och satte på mig mina glasögon.

Hon log och höll upp fyra fingrar.

Nu är klockan halv åtta på morgonen. Jag, min fru och vår dotter har varit vakna i nästan åtta timmar. Men hon vägrar fortfarande berätta för oss var hon fått dem ifrån.